Har blivit av med liklukten nu. Känns som en sån där stank som kommer förfölja en för all framtid och smyga upp när man minst anar det. Bläk!

Efter dissektionen hade vi möte och när det var slut var jag inställd på att rida, men när jag kom ut så ösregnade det. Mindre peppande så det blev inget av idag heller.
Men en fördel är ju att den mesta isen har regnat bort från gårdsplanen. Var väldigt obehagligt att gå ut med hästarna i morse, pajen bara gled som en liten vante. Vi klamrade oss fast vid trygga stabila Kajsa som fick leda vägen till hagen, sakta men säkert, men till och med hennes lugna tempo kändes snabb..



Trygghet