min häst skrämde ihjäl mig idag
for till stallet och skulle ut och rida lite. hon hostade lite lätt när jag tog in henne och när vi for iväg, men inte så det oroade eller så. men efter en stund  avgrundstorrhostade hon extremt hårt tre gånger och jag hoppade av för att kolla henne.
vad hittar jag inte om blod! blod överallt som forsade ur hennes nos. ok, inte forsade eller ens rann. men det syntes att det fanns där iaf...
ledde tillbaks min stackare till stallet övertygad om att hennes lungor var fyllda till bredden och att hennes sista stund var kommen. tyckte även det var lite konstigt eftersom hon var lika pigg och kelig som vanligt. när man är döende borde man väl visa det lite mer tycker jag.
ringde iaf vet så fort jag kom tillbaks till stallet. hon meddelade mig att jag ej behöver frukta utan att det mest troligt bara var ett blodkärl i nosen som spruckit på henne när hon hostade så rejält.
kände mig aningens överbeskyddande, men när man har en häst som det aldrig är fel på blir man väl lite lätt orolig när det börjar komma blod lite varstans. nå bättre ringa en gång för mycket än en gång för lite. det hadde ju kunna vara så att hon var döende. nu var det ju en ofantlig tur att så inte var fallet. men ändå